Anna Silwerulv - En kjol bland många byxor

Varje vår firar Vasamuseet Maria Eleonora-dagen. I år (2021) blev det p.g.a. pandemin lite annorlunda och istället anordnades firandet 13 oktober. Då bjöds vi besökare på två föredrag som handlade om varsin av de två kvinnor som påträffades i samband med bärgningen av Vasaskeppet. Den första, En kjol bland många byxor, hölls av dräkt- och textilhistorikerna Anna Silwerulv som jobbar med Vasamuseets samling av föremål i läder och textil.

Då man återanvände mycket kläder på 1600-talet finns det inte mycket kvar av vardagskläder, vilket gör Vasamuseets samling tämligen unik. Den innehåller ca 5600 textilfragment och ca 6300 läderfragment i varierande bevarandegrad från fiber ända upp till hela plagg. Ull är det material som bevarats bäst och som 98% av samlingen består av. Det blir tydligt vid studier av Vasamaterialet att man inte använde uniformer i den svenska flottan 1628, utan hade på sig sina egna kläder. Däremot kan materialet vittna om andra modetrender, liksom om själva textilindustrin. Samlingen har dessutom en hel del knappar och skor som bevarats. 

En fråga som Anna Silwerulv ställde sig var huruvida det finns kvinnokläder från Vasaskeppet. Inte minst är detta intressant då det var tillåtet för besättningen att ta med sig fruar ombord så länge skeppet befann sig inomskärs och vi har skelett från två kvinnor som hittades på/invid Vasa som av forskarna kallats Beata och Ylva. I inlägget Döda personers sällskap: "Beata" (28 oktober 2021) skrev jag mer om Beata som föredraget handlade om.

Anna Silwerulv berättade att området där Beatas skelett påträffades var omrört p.g.a. såväl 1600-talets kanonupplockning som orsakade av den moderna bärgningen av skeppet. Beatas kropp hittades på båda sidor om en kanon och hennes tröja påträffades invid henne själv och har tidigare tolkats som en ärm. Vid en närmare granskning av materialet, har man däremot även kunnat konstatera att samma tyg hittades i olika delar av skeppet, vilket gav flera delar av tröjan. Liksom järnet på skeppet och i vattnet missfärgat delar av Beatas skelett, har det även missfärgat textilierna.

Som sagt har dräkthistoriker på senare år påvisat ett stort återbruk av kläder och skor i förmodern tid och den sko som påträffades invid Beata uppvisar tydliga bevis för ett sådant då den verkar ha blivit lagad med bitar från andra skor. Det är däremot oklart om Beata själv gjort lagningarna eller om hon köpt den "second hand", vilket också var vanligt på 1600-talet.

Männen på Vasa bar knäbyxor. Ett par av dessa (objekt 09014 i Vasamuseets samling), visade sig vid en närmare granskning vara ett för stort tygstycke och ihop med att detta påträffades vid Beatas underkropp, kunde man konstatera att knäbyxorna nog var Beatas kjol, ett bevis för hur viktig ett arkeologiskt fynds kontext är.