Sjöhistoriska museet

I söndags (21 augusti 2022) besökte jag Sjöhistoriska museet i Stockholm för första gången på jag vet inte hur många år. Trots att jag tänkt göra det länge och att jag besökt flera av de andra museerna som utgör Museiparken på Ladugårdsgärdet, har det inte blivit av. Därför kan man säga att det var lite som att komma dit för första gången och att det sker i år passar bra då det är 500 år sedan Gustav Vasa grundade den svenska flottan när han köpte 10 fartyg från Lübeck. 

Sjöhistoriska är inrymt i enorma lokaler i en byggnad ritad av Ragnar Östberg på 1930-talet. Ändå känns museet på något vis litet och gemytligt. Basutställningen handlar om den svenska flottan och består av ett flertal modeller av olika former av båtar och skepp varav de äldsta är från 1700-talet som jag fann underbara. Särskilt de som hade individuella rorsmän. Däremot var det lite svårt att få en kronologisk överblick. 

Då Sjöhistoriska är del av organisationen Statens maritima museer ihop med Vasamuseet och Marinmuseum i Karlskrona kan jag förstå om man har tyckt att Vasamuseet bäst kan förmedla 1600-talet. Regalskeppet Kronan som sprängde sig själv 1676 förmedlas dessutom alldeles utmärkt av Kalmar läns museum, vilket jag skrev om i inlägget Kalmar läns museum: Regalskeppet Kronan (21 mars 2019). Då inget av dessa förmedlar hela 1600-talet, skulle jag önska mig en lite tydligare överblick (Marinmuseum har jag aldrig besökt och kan därför inte säga något om deras utställningar.) över seklet och även om 1500-talet. (Baserat på "utbudet", kan man ju lätt tro att alla svenska skepp sjönk i den svenska flottan på 1600-talet...) Flera vrak har ju hittats på senare år, inte minst Erik XIV:s Mars, som kan motivera en uppdatering med större fokus på de äldre seklerna i flottans historia och som sagt är det lite rörigt med skyltningen även om jag samtidigt gillar att texterna inte är så långa. Utöver modellerna saknar jag också lite kartor och bilder som skulle kunna sätta in dem i ett sammanhang. 

Även om det finns en del oklarheter kring hur Gustav Vasa kom över de tio skeppen från Lübeck, tycker jag det är skönt att man på Sjöhistoriska inte velat utgå ifrån något annat än att han köpte dem. Lübeck är trots allt inte de trevligaste att ha med att göra och jag har länge varit förbryllad över tolkningarna att Gustav aldrig betalade tillbaka något av det han, för Sveriges räkning bad om hjälp med ekonomiskt och materiellt. Det är trots allt så att Sverige inte skulle haft mycket att stå emot med om Lübeck skulle fått för sig att "ta i med hårdhandskarna".

Jag uppskattade mest historien om den svenska ubåten Ulven som råkade på en tysk mina i samband med övningar utanför Göteborg i april 1943. Den vittnar om att även om vi varit alliansfria (fram tills nu när vi håller på att gå med i NATO), har svenska farkoster inte varit bortom risker. Jag fann den extra intressant eftersom en av mina favoritutställningar är Hemliga handlingar - DC3:an som försvann om den, av Sovjetunionen nedskjutna, svenska DC3:an på Flygvapenmuseum i Linköping som jag skrev om i inlägget Flygvapenmuseum (11 september 2020).

I rummet intill finns den riktiga akterspegeln av Gustav III:s skonert Amphion som Fredrik Henrik af Chapman ritade 1777. Axel von Fersens redogörelse för kungens humör under dess första "lustfärd" fick mig att le och den säger mycket om Gustav III som person och inte minst hans humor, vilken ju kommer fram på andra sätt också, t.ex. i att Carl Michael Bellman blev hans gunstling. 

I den andra delen av undervåningen höll man på att bygga en ny utställning som det var omöjligt att avgöra vad den handlade om, men det ska bli spännande att se när den väl öppnar. 

På övervåningen fanns en utställning om personer som donerat material till museets samlingar och även en medverkandedel där man kunde skicka in vad man själv samlade på. Det slog mig vilka oerhörda nördar affärsmän var förr. Hur många av dem skulle idag samla modeller, föremål och detaljinformation om båtar? Jag inser att det kan vara fördomar jag har, men man får inte direkt känslan och det stöds ju t.ex. av Sveriges radios Kulturnytts Det kulturlösa näringslivet från 2013 bl.a. om hur franska affärsmän drar lott om vem som ska tvingas äta lunch med svenska kollegor eftersom de bara kan prata pengar (och möjligen golf). 

Den andra delen av övervåningen hade en utställning som handlade om handel och kontakter över havet. Denna var trevlig och det var bra att man byggt upp den lite utifrån en vilja att ge en känsla av att gå omkring på en båt. Lite uppdatering skulle kunna behövas även här. Bl.a. då vi idag vet att handelsvaror faktiskt tog sig "ut på landet" också under medeltiden och inte bara stannade i städerna. Det var emellertid en bra presentation av varorna som man handlade med. Något jag saknade är rederier och deras verksamhet i Sverige genom historien. Det finns uppgifter om att Märta Leijonhufvud driver ett rederi i Västervik under andra halvan av 1500-talet, men jag har inte lyckats hitta någon information om hur en sådan verksamhet faktiskt såg ut. Rederiverksamhet tillhör ju sjöfarten, varför det skulle passa in på ämnet för utställningen.

I ett rum direkt när man kommer upp för trappan varvas tre filmer: en om modellerna, en om flottans historia och en där journalisten Herman Lindqvist berättar om Fredrik Henrik af Chapman. Den om flottan tyckte jag var den allra bästa. En tydlig sammanfattning av svenska flottans historia och vad den har och har haft för olika uppdrag genom åren. Stor eloge igen för att man inte demoniserat Gustav Vasa. Den om modellerna var också tydlig och intressant. Enda frågan jag har är varför den visades helt separerad från modellerna den berättade om. 

Filmen med Herman Lindqvist hade jag däremot lite svårare för och det beror inte främst på att man valt Herman som ju inte är historiker utan på utformningen. Man har nämligen varit för intresserad av att visa Herman i olika miljöer på bekostnad av det historiska. Det står på skärmen när han byter plats var han befinner sig, men miljön han vistas i blir aldrig mer än en bakgrund eftersom majoriteten av filmen består av olika nära närbilder av Herman. Ibland flimrar historiska porträtt, ritningar och målningar av miljöer och skepp förbi i säkert max 5 sekunder innan man återvänder till en närbild av Herman. Det blir inte bättre heller av att han inte längre är så ung som han en gång var och dessutom inte har samma kraft i rösten längre, vilket gör att det han säger inte alltid når ut riktigt till publiken.

Överlag tycker jag att Sjöhistoriska är ett trevligt museum som var väl värt ett besök. Man kan även bege sig till deras museifartyg isbrytaren Sankt Erik och fyrskeppet Finngrundet som är öppna för besök under sommarhalvåret vid museipiren på Galärvarvet på Djurgården bakom Vasamuseet. Dessa besökte jag inte i söndags, men jag har gjort det vid ett flertal tidigare tillfällen.

Bild 1: Amphions akterspegel
Bild 2: Galeonsfigur

Bild 3: Fartygsmodell

Bild 4: Översikt över utställningen om de sjöhistoriska samlingarna

Bild 5: Telefonboj från den svenska ubåten Ulven.

Bild 6: Modell av en medeltida kogg i utställningen om handel

Bild 7: Fartygsmodell